+ Gamlebyklassens vernissage på Galleri Axel i Stockholm i början av maj. Det var en så fantastiskt fin och lyckad kväll rakt igenom!!! Alla var superpepp och lättade över att utställningsstressen äntligen släppt, vi skålade mängder av billigt vernissagebubbel, kvällen var sommarvarm, det kom massvis med folk från början till slut och jag kände mig kär i allt och alla på ett ungefär. Det var den sista stora grejen klassen gjorde tillsammans så all eufori grundades samtidigt i ett vemod och i någon slags ömhet över att vår tid tillsammans snart skulle vara över. Saknar dem varje dag<3
+ Midsommaraftonen med mina bästisar. Richards snälla moster lånade ut sitt sommarhus på Tromtö till oss dagen till ära och det var årets tveklöst varmaste dag. Vi åt lunch tillsammans under parasollet på altanen, plockade blommor och gjorde kransar, spelade kubb, snapsade, pustade ut i skuggan, komponerade ihop en buffé med allt midsomrigt och gott en kan tänka sig, drack för lite vatten, kvällsbadade i ett ljummet hav och ba hade the time of our lives. Idylliskt på alla sätt och vis!
+ Popaganda, i vanlig ordning. En Stockholmshelg i slutet av augusti fylld av sol, bra konserter, världens godaste halloumiburgare, häng med saknade klassisar, dans, sena nätter, lite för mycket öl och massa kärlek. Längtar såååå mycket till nästa festival.
–
2016 har, på något sätt, varit ett väldigt likgiltigt år för min del. Jag har inte varit särskilt ledsen, men inte heller särskilt glad egentligen. Troligtvis har det att göra med att det varit ett år karaktäriserat av konstant upplevd tidsbrist – jag har dragit mig vatten över huvudet och trott att jag skulle lyckas hinna med precis ALLT men det går ju liksom inte? Varför lär man sig aldrig att det tänket inte är hållbart och att denna inställning endast resulterar i att man istället skyndar igenom livet bäst man kan utan att egentligen hinna reflektera längs vägen? För vems skull försöker jag så mycket jag vet inte ens längre? Måste verkligen sluta tacka och ta emot på detta viset och försöka att bara bara bara fokusera på det som är viktigt. För mig/för stunden/för välmåendet/whatever. Tid att känna efter är ju banns mig vitalt!!!
Jag kommer också minnas 2016 som en globalt oroligt år. Terrorattacker, extrema orättvisor, flyktingkriser, Trumps vinst i det amerikanska valet, den barbariska konflikten i Aleppo, alla viktiga musiker/skådespelare som avlidit och hatet som eskalerat förra att bara nämna några saker. Nu kan det väl inte bli värre, snälla världen du måste bli snällare.
Sen har det ju såklart hänt fina saker också. Bra saker. Till exempel har det ju varit ett extremt bra år musikmässigt och det har släppts flera 10-poängare till album; Solanges " A seat at the table", Bon Ivers "22, a million", Frank Oceans "Blonde", Blood Oranges "Freetown Sound", Kents "Då som nu för alltid" etc. Eller att jag lite random och helt utan erfarenhet fick sommarjobba på äldreboende i somras där lärde känna otroliga pensionärer jag aldrig kommer att glömma. Eller att började plugga konst på distans vilket jag velat i åratal. Eller att jag fick ett heltidsjobb. Eller att jag blivit ännu lite äldre och erfaren och säkrare på vem jag är och vad jag vill. Bland annat.
Hursomhelst, tack och hej 2016 jag kommer inte sakna dig alls och hej hej 2017 jag ser väldigt väldigt mycket fram emot dig. Jag tror att det kan bli en bra år. Hoppas.
vi hörs nästa år xx bella